tisdag 14 september 2010

Älgflugor

Det blev en kort kvällspromenad idag också!  Men få se hur det blir resten av veckan, eftersom de har lovat regn.

Vår sommargranne har ett så vackert fönster.  Rosafärgade pelargoner och spetsgardiner.




Här är vi ute i god tid.  Det finns redan lappar upp om julmarknaden.


När jag skrev mitt förra inlägg tänkte jag inte på att det kanske finns sådana lyckliga personer som inte vet vad en älgfluga är!  Tänk att få de tiderna tillbaka, då man kunde gå i skogen på hösten utan att få fullt av älgflugor på sig! 


Bilderna hittade jag på nätet.

Älgflugan är en liten fluga som har älgen som värddjur.  Den tappar sina vingar när den landar på älgen. 
Men tyvärr landar den på oss mänskor också.  Den är liten, ganska platt och ser lite ut som en spindel tycker jag, med sina krokiga ben, och är ytterst obehaglig. När den landat söker den sig mot håret.

När man kommer hem från skogen hittar man dem innanför kläderna och i håret.

Det mest obehagliga med älgflugan är att det är så svår att ta livet av den.  Fast man lyckas få fast den  mellan fingertopparna, så räcker det inte med att man trycker till - den dör inte.  Fastän man tar stekpannan och slår på den så dör den  inte.  Det gäller att knipa till ordentligt med naglarna för att få livet av den.

Älgflugorna kommer vanligtvis i mitten av augusti och försvinner med första köldknäppen.


De har spridit sig till nästan hela Finland österifrån. 

Jag träffade på älgflugor första gången i början på 80-talet när jag kom hit till Borgåtrakten.  I mina hemtrakter fanns de inte ännu då.

 Nu har jag naturligtvis vant mig vid dem och de hindrar mig inte från att gå ut i skogen.  Fastän jag ännu tycker de är obehagliga och otroligt störande.  

Ha det så bra allihop!



4 kommentarer:

  1. Det med insekter är inte så kul, hos oss är det fästingar som är värst. Men för en del år sedan var vi Bulgarien på semester, hade varit där tidigare på sommaren ett annat år och inte märkt det, men nu var det augusti och fullt med stora, svarta skalbaggar som kom flygande och satte sig på ryggen. Det var som värsta thriller-filmen, usch...

    SvaraRadera
  2. Men den där flugan är ju sååå störande. Varje gång jag är i skogen så kryper de i mitt hårfäste och är mycket svåra att ta dö på som du skriver. Dottern berättar att de kryper in i pälsen på hästen nästan som en fästing. Det är nog först i slutet av
    -90 talet som plågoandarna dök upp här i Närke.
    Kram
    annika

    SvaraRadera
  3. Aha, den har jag nog råkat ut för, på halsen brukar jag ha när jag varit ute i skogen. Precis som du säger, äckliga och sega och ger sig inte och går inte att ha ihjäl......mmmmm....man lär sig en massa hela tiden.

    SvaraRadera
  4. Heisan..

    Høres ikke kjekt ut med en sånn flue i håret nei...huff Har ikke sett en sånn før tror jeg, høres ubehagelig ut for både mennesker og dyr!

    Ønsker deg en flott dag, klem fra meg

    SvaraRadera