söndag 4 augusti 2013

Bärplockning

Förra veckoslutet var "stora bärplockningsveckoslutet".
Vinbären var nämligen färdiga att plockas.
Vi har en hel del buskar, och fastän vi är två som plockar, så tar det ändå ganska lång tid att plocka dem alla. Vi började redan på fredagskvällen med att plocka endel röda vinbär.

Och fortsatte på lördagen efter att vi kommit hem från torget.

Då plockade vi både röda, vita, svarta och endel krusbär. Men vi hann inte med allt, det blev ännu en del kvar till söndagen.

På söndagen satte jag sedan också Saftmajan igång, och vi fick cirka 15 liter saft.

 

Men endel röda bär fryste jag in som sådana, för att ha till att koka vispgröt av.Dessutom kokade jag en del av de svarta bären till svartvinbärsgele.

På måndagskvällen var det sedan hallonens tur. Det finns fina vildhallon i år. Och det finns mycket av dem. Det här är måndagskvällens skörd.

Tyvärr slutade inte kvällen så bra, eftersom jag lyckades få en ganska tung utelampa av metall (som jag hade satt undan ovanpå mitt extra frysskåp) att falla ner i pannan på mig, när jag satt på huk på golvet och försökte dra ut en av lådorna i frysen. Lådan satt fast, och jag drog till lite extra och så gick det som det gick.... Hål i pannan och en redig smäll i huvudet.

Men det var inte så farligt som det såg ut. Ingen hjärnskakning och såret gick bra fast. Såg lite häftigt ut några dagar innan svullnaden kring ögonen gick bort, men nu är det helt ok. Och vad ska man lära sig av detta? Jo, förvara aldrig tunga saker ovanpå höga skåp! Eller kanske man borde frosta av frysen lite oftare så att lådorna inte sitter fast....

Ha det så bra allihopa!

 

2 kommentarer:

  1. Det var många bär det ,flitiga fingrar .Det kunde ju gått riktigt illa det där med lampan ,,kram Nette

    SvaraRadera
  2. Vilken skörd, och vita vinbär som är så goda!
    Ja, ibland får man sig en smäll och det är skönt att det går bra, för det mesta. Jag fick ju en kokosnöt i huvudet i vintras och det blev rött och blått och lila och gult innan det var klart, men det viktigaste, vi klarade oss!
    Agneta kram

    SvaraRadera